Som ett brev..

Efter att ha varit bra i stort sett hela vintern, så kom våren med högtryck, fukt och regn och med den ett också ett skov -som ett brev på posten..

Denna gången kände jag verkligen "HUR ska jag orka?!"
Bryt ihop och kom igen? Det har jag gjort i trettio år.. hur ska jag orka trettio till??

Prioritet 3...

Blir så arg.. fast egentligen mest ledsen.. och uppgiven..
Har i två månader väntat på en tid för en cortisoninjektion i min höft. NU har remissen kommit fram till Ortopedröntgen.. Men NU så finns det inga läkare för alla har semester! Visst är det fantastiskt!?
Och eftersom jag jobbar och inte kan sitta och jaga en tjänstgörande ortoped (where ever i Västra Götaland) så har mina gulliga föräldrar under två dagar hjälpt till och ringt runt till alla möjliga och omöjliga ställen.. men det verkar inte som att det finns en ortoped att uppbringa under hela Augusti!?
Tillbaka på ruta ett.. Pappa ringer tillbaka till Ortopedröntgen på Sahlgrenska.. Och får veta att min remiss dessutom har fått en prioritet TRE (dvs lägst)! Så även om hon skulle vilja så FÅR hon inte ge mig en tid innan någon annan som har högre prio.. men jag får gärna ringa och kolla om jag kan få en återbudstid (får gärna ringa hur ofta jag vill..) men inte innan v.33 (!) för det är först då läkarna är tillbaka..?! (för jag har ju inget annat å göra på min semester än å sitta och ringa var 10/minut för att kolla om det kanske möjligtvis, snälla, har dykt upp ett återbud. Så jag kan få den där j*kla sprutan, så jag kan börja leva normalt igen)
Jo.. Tack som f*n för den.. f*ck*n Prioritet tre...
Jag har ont dygnet runt, kan inte sova ordentligt och en hastig rörelse får ögonen att tåras.. Så vem har rätt å bedöma att jag inte har "tillräckligt" ont??
Har man levt med smärtan i 30 j*vla år, så har man en ganska hög smärttröskel.. och man lär sig att bita ihop och fortsätta ändå.
Så det är väl som vanligt.. jag gnäller väl för dåligt..?! Ska bli mer av en gnällspik på nästa läkarbesök, så kanske jag får en prioritet ETT nästa gång..

Har dessutom kommit på mig själv med att "se ner" på folk som använder sig av sin sjukdom för att liksom "slippa undan".
Mindre charmigt drag kanske, men ska försöka bättra mig på den punkten..
..Eller varför då förresten..??

Blivande fotomodell..

Designs Shiráz *2007*

e: Ekbäckens Savoy
u: Pegasus Pryderi Rebecca

Fick igår kritik utav en, just nu mammaledig kollega (hej Karin *vink*), att jag varit lite dålig på att skriva det sista.. annars är det ju lätt att tro att de där 6st som varit inne idag, enligt min snygga räkare, är min mamma alla 6 gångerna.. Men så var det inte.. För hon följer tydligen min blogg, Karin, och sånt är ju alltid kul att veta. Tack för det!
Men sanningen är att jag har ingen inspiration just nu..
Jag hade lätt kunnat gnälla ett par rader eller tre om hur alla fortfarande ignorerar diskmaskinen.
Eller hur man, när man (och då menar jag inte jag..) dammsuger, lixom bara "sopar undan" skorna i hallen med dammsugarfoten, så alla skor hamnar huller om buller mer eller mindre i/på och runt omkring skostället. Så det på morgonen är ett helt företag att hitta ett matchande par. Istället för att, innan man dammsuger, ställa upp alla skor på skostället, och ställa undan sånt som man kan anta inte används just nu, sommarsandaler till exempel..
Eller min egen dåliga (urusla) karaktär att inte vika tvätten med en gång (!) efter jag tvättat, utan gärna samlar på mig en hel hög som brukar mäta runt ca. 1½ m i höjd, innan jag ställer mig och viker i 2½ timma, istället för de 10 minuter det hade tagit om jag gjort det med en gång..
Men näe...

Något som däremot är roligt.
Jag har anmält mig själv till en Salsakurs! Börjar nästa vecka.. Ska bli skit kul, trist att det bara är tre gånger dock.. men det kanske finns ngn fortsättningsgrupp man kan anmäla sig till sen..
Och..
Så ska Shirre på sin första utsällning!
Lär återkomma i ämnet.

Nu kallar soffan och TV'n med Idol.
Och så har världens bästa sambo har fixat kex med goda ostar!

Riskgrupp..

Okej.. jag har Barnreumatism ( Juvenil Reumatiod Artrit).. Och ja, det heter fortfarande barnreumatism -även om jag nu mer är över trettio- av den enkla anledningen att jag fick det som just barn.
Men eftersom barnreumatism normalt "växer bort" och min inte gjort det, så har jag för mig att de (läkarna) har döpt om diagnosen till ngt annat tjusigt, men kommer inte ihåg vad just nu (lovar att läsa på bättre till nästa gång..)
I alla fall. Blev sjuk som 7månaders bäbis, och har därmed dragits med det ett tag.
Jag tycker inte om att berätta för folk att jag är sjuk (om jag inte måste), eller prata om det (i onödan), eller ens helst tänka på det alls.
Detta av två anledningar; Jag anser mig inte sjukare än någon annan. Och jag hatar att bli tyckt synd om...
Det är inte ett dugg synd om mig, för jag vet inte bättre. Tyck synd om de unga istället som blivit sjuka mitt i tonåren, eller egentligen oavsett vilken ålder du är i när du blir sjuk om du vet hur det är att inte vara det..

Nu till saken. Jag ser inte mig själv som direkt sjuk som sagt ovan.
Men så dyker det här läskiga "svin-viruset" upp.. H1N1 eller vad det heter.
Då hör jag, med min sjukdom och min medicinering, plötsligt till den så kallade "riskgruppen". Den som rekomenderas att gå och vaccinera sig först osv osv..
Hur ställer man sig då.. Ja, går och vaccinerar sig, naturligtvis..

Men helt plötsligt blir jag tvungen att erkänna att jag ju faktist är just, sjuk..

Yess!

Jag lyckades få igång räknarna!
Tack, Carro för tipset.. Läsa instruktionerna en gång till hjälpte!

Gott & Blandat

Tack snälla Elin & Fredrik för en trevlig kräftskiva igår, som vi tyvärr blev tvungna att lämna tidigt (eftersom vi hade lille-man med oss).
Men sånt' är livet för oss småbarnsföräldrar (old news liksom..).
Fast barnen, i alla fall våra, har inte ont av att var hos mormor & morfar eller farmor. Det är ju hur kul som helst när man är fyra år att få åka med till tippen och få hjälpa till att köra kranen på morfars coola kranbil.
Det är ens eget samvete som träter när man ska till att lämna bort dem för tredje helgen i rad.
Så, nu tycker i alla fall jag att det snart är dags att vi tar en helkväll, utan barn!

Har själv ägnat två dagar åt shopping. Önskade mig, i stället för present, en shoppingrunda av mamma (& pappa) när jag fyllde år för ett tag sen.
Vad jag märkte var att man (eller åtminstone jag) blir lite snål när det är ngn annan som betalar.
Alltså, inte att det kostar för mycket (för det har ju inte så stor betydelse när det är mammas VISA) utan att man får nästan som beslutsångest för att man vill inte "slösa" bort pengarna på ngt som man kanske egentligen inte har nytta av. Utan man vill bara köpa sådant som man verkligen vet att man använder.
Fast det borde vara tvärt om, ngn annan betalar ju faktiskt, så då skulle man ju kunna köpa något helt vansinnigt onödigt, som man aldrig skulle lägga pengar på själv. Typ ett par löjligt dyra Jeans eller skor.
Fast det gör man ju inte.. man vill ju få ut så mycket som möjligt av pengarna som tilldelats.
Själv höll jag mig till de kvarvarande reorna och lyckades för mina 1500 skrapa ihop; 3 par jeans, 1par byxor, 2 blusar och 2 koftor. DET tycker jag var välförvaltade pengar!


FYI:
Min öppna kritik mot WoW-spelare gillades inte riktigt utav alla..
Så av respekt så har inlägget tagits bort..